Jag kom och tänka idag på en fråga jag fått hur jag ser till att utvecklas i mitt yrke som instruktör. Tanken kom när Sara och jag idag var uppe om vid Lindvallen.

Sist jag var utanför Experium i Lindvallen var dagarna innan starten i Cykelvasan. Mitt första MTB-lopp någonsin. Vad jag inte visste var att jag skulle bli biten och att det enda loppet, med sjukt dålig förberedelse, lite sömn och extremt lite tid i sadeln skulle förändra ganska mycket. Både i min egen “privata träningssfär” och i mitt yrke som ffa cykelinstruktör. Cykelvasan var en start på en spännande resa i att fortsätta utvecklas som cykelinstruktör.

Något hände där på de tokvarma smått ökentorra krossstensvägarna. Eller så var det liksom bara den slutliga pusselbiten som föll på plats.

Hur som så vill jag med hela mitt hjärta förespråka att alltid leta sig utanför gruppträningssalen för att bli en bättre instruktör. Jag har gjort det enda sedan jag 1997 valde att gå min första utbildning. Om du ska utvecklas och lyckas inspirera andra till att bli gladare inombords, behöver du, förutom att vara en fantastisk coach också kunna vara en trovärdig och inspirerande instruktör – det är din uppgift i och med den rollen du tar, när du väljer att hjälpa andra till ett hälsosammare liv som instruktör.

Vad du än gör, överträna aldrig. Kör inte för mycket, varken egen träning eller klasser. Det kommer dränera din energi, vilket man oftast inte upptäcker förrän efter ett bra tag. Skala ned antal klasser du väljer att instruera och satsa helhjärtat på dem istället och se till att den träningen du gör själv är kvalitativ. Din kropp, hjärta, deltagare och hela världen kommer tacka dig om du satsar på dig själv smartare och sundare, från insidan ut.

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center