Jag älskar vissa saker med att bli äldre. Och jag, låt mig formulera mig rätt, tycker om vissa saker lite mindre.
Jag gillar inte att jag inte har lika snabb återhämtning längre. Gud, om man bara visste det då liksom. Men jag älskar däremot att jag känner min kropp och litar på den. Och framförallt lyssnar på den. Tokigt att vi alla ska lära oss den lite krokiga vägen att bli ödmjuka till vår egen kropp.
Jag trodde att jag alltid skulle bo mitt i storstan. I en paradvåning, minst. Helt fel, nu bor jag ute i naturen, mitt i skärgården med skogen runt knuten och jag kallar det min egen frizon och paradis.
Jag är faktiskt mer förståndig. Jo men så är det. Jag är född impulsiv och äventyrslysten. Men erfarenheten har gjort mig klokare.
Jag är inte i heller lika långsint. Jag har alltid tyckt att man förtjänar en eller två eller tre chanser. Men också skytt elden så fort jag blivit bränd. Numera skyr jag elden, men jag förlåter också. Däremot är det skillnad på att förlåta och att ta någon in på livet. Och där är jag mer selektiv. Jag väljer med omsorg vilka jag bjuder in.
Jag har – som alla andra människor – en historia. Den har format mig till den jag är idag. Saker jag helst skulle a velat glömma förut, ser jag numera ganska tacksamt på. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.
Pollen. Jag har aldrig varit allergisk. Och är nog inte det nu i heller. Men ju äldre jag bli desto mer känner jag av de där små partiklarna. Jäkla onödigt alltså.
Jag har tålamod på ett annat sätt. Och jag är på alla sätt mer ok och tillfreds med vem jag är och hur jag är.
Och jag vill verkligen ha ett växthus.
Vad är din bästa grej med att bli äldre?
