Jag minns en gång när vi skulle prova klubbdräkter i friidrottsklubben jag sprang för när jag var liten och jag fick en kommentar av tränaren, att mina ben/lår var lite stora. Den kommentaren etsade sig fast och än idag kan jag ibland, snart 35 år gammal, komma på mig själv att tänka på det. Det sorgliga är att jag har släpat med mig det hela min uppväxt och jämt valt längre shorts etc för att dölja mina lår. Pga den kommentaren, som nog inte var illa menad. Men där och då rotade det sig ett komplex. Som jag nu, när jag står stadigt i mig själv, har arbetat bort.
Anledningen till att jag kom och tänka på det idag var när jag läste om tjejers dåliga självförtroende kopplat till idrott.
Sådana kommentarer måste suddas bort. Träning i så unga år ska enbart vara lustfyllt. Faktiskt så ska träning i alla år vara lustfyllt.
Med det vill jag säga att jag inte alls är perfekt och jag också har skavanker och saker som har gnagt. Men jag försöker välja att se positiva saker 9 av 10 i alla fall och jag tror att det hjälpt mig.
Så om du har något sådant som skaver – gör slut med det – och påminn dig själv att du är fantastisk precis så som du är.
0
