Fånga livet

Igår när jag cyklade långpass runt grusvägarna i Nackareservatet, inom någon stig med rötter och klipphällar och sedan tillbaka ut på grusvägar en liten sväng ut på asfalt och sedan tillbaka in i skogen igen, log livet mot mig – även om benen var extremt tunga efter en veckas riktigt tung träning.

På en liten stig som böljar fram i skogen med grästuvor som inramning, strilade solen mellan grenarna och bara någon meter ifrån mig stod två kronhjortar. Jag bromsade in för att inte skrämma dem och de stod kvar och tittade rakt in i mina ögon. När jag var någon meter ifrån dem, sprang de mjukt in i skogen och ställde sig blixtstilla och tittade på mig när jag rullade förbi.

Kändes som en saga. Förtrollande. Jag fick lite extra fart och flyt genom svängarna efter det. Jag trampade vidare ut mot grusvägarna och öppna fält. Fyllda med rosa små staplar av höbalar. Älskar att bönderna numera inte bara plastar in mellassbalarna i vitt plast utan i bubbelgumsrosa.

När jag passerade den lilla asfalterade vägen vid Storkällan, precis innan jag svänger in i Hellas igen, hade en tant parkerat sin rullator vid vägkanten. Jag kikade lite oroligt inåt skogsdungen för att säkerställa att hon var ok, och såg henne traska runt i foppatofflor och plocka lingon. Vilken lycka. Så himla fint på något sätt.

Det är ny vecka – och vet du, idag, se det fina i de små oväntade sakerna – berätta i kommentarerna vad som fick dig att bli varm inombords.