Jag sitter och försöker samla alla underbara intryck som jag samlat på mig under helgen.  Jag känner mig tömd samtidigt bubblig, snudd på nyförälskad, lycklig samtidigt snopen att det är över. Som ett barn på julafton. Eller som att jag precis haft mitt första stora kalas och alla kompisarna har gått hem.

En enorm längtan infann sig igår när jag landat i soffan. Jag saknar alla vackra människor som jag inte har varje dag i mitt liv. Eller låt mig omformulera, jag är överlycklig över alla underbara individer med förtrollande personligheter som jag har förmånen att fått lära känna, arbeta med och bli vän med. Många har jag fysiskt nära men många är långt bort. Jag önskar att vi kunde ha ett ”blast” varje dag.

Jag är också full av tacksamhet att jag fått förmånen att presentera på ett otroligt fantastiskt event, en stor hyllning till kroppen och rörelseglädje. Magiska hjärtslag. Så tack och tack igen.

Galet stolt är jag över alla grymma kollegor och vänner som verkligen levererat ett STORT BOOM i helgen.

Jag har lånat lite biler hejvilt och tackar längst ned.