Medmänniska?

En av mina kollegor och fantastisk inspiratör och instruktör skrev igår ett inlägg som studsade upp i mitt flöde och fick mig att bli både ledsen, arg och besviken. Efter att ha läst Annikas inlägg några gånger, frågade jag om jag fick ta upp och skriva om just hennes inlägg och här är vi nu.

Annika är gravid. Stark, vältränad och sund. Hon bär på något efterlängtat.I takt med att hennes mage har växt så har hon också få ta emot kommentarer om sin kropp och fullt naturliga viktuppgång.  Hon har fått kommentarer som inte gör någon människa stark, utan tvärtom. Annika har skrivit ett otroligt bra inlägg och jag hoppas att du Annika, kan se förbi de kommentarerna som varit så himla orättvisa. Du ska och är värd att vara lycklig.

Annika är vacker och i mina ögon finare när hennes kropp är sund och stark att bära ett barn, än när hon vägde lite för lite, som hon själv uttrycker det. Det gör mig så himla ledsen att många läsare och oftast kvinnor, inte tänker två steg längre innan de lägger kommentarer som kanske gör mer illa än de någonsin anat. Och att man någonstans tappar sin egen medmänsklighet när man är skyddad bakom en skärm. I en värld där instagramflödena är fyllda av exponering av dålig självkänsla, hjälper inte ogenomtänka eller smärtsamma kommentarer till att skapa ett hälsosammare sätt att värdera sig själv.

Jag blir uppriktigt sagt riktigt ledsen att vi inte kan vara mer rädda om varann och se saker större. Och att vi inte har kommit längre än att värdera utseende före insidan och människan bakom.