Nog med avundsjuka alltså

Tisdagar och jag tränar Styleby Run Crew. Sjukt härliga tjejer. Idag höll vi till i Vanadislunden. I vanlig ordning så peppar jag de jag tränar, så klart! Efter 4 intervallen kom det fram en kvinna och skrek på mig att jag skulle “sänka min röst” – jag tittade förvånat på henne och frågade om hon menade allvar. Hennes svar var “Du hörs över hela parken”.

Det handlade om effektiv pepptid kanske 3×4 min.

Vad är det med människor ibland?

 

10 Comments

  1. Annie 7 maj, 2013at20:39

    Ni var för bra, för snygga, för hälsosamma! INTE OK! :) Keep it up!

  2. Användarens profilbild jessica 7 maj, 2013at20:40

    <3 Tack söta

  3. Camilla 7 maj, 2013at20:58

    Åh vilka människor de finns. Hon hade nog en dålig dag, hoppas inte den fick förstöra din!

  4. Elin 7 maj, 2013at21:09

    Du skulle ha frågat om du skulle kommunicera med lappar och blädderblock nästa gång ;)

    Har varit med om en liknande grej, efter en hel del övertalning vågade jag åka flygande skeppet på Furuvik i sena tonåren. Åkturen var som jag misstänkte kittlande i magen. Så jag skrek, inte ångest men som man gör då man åker något för första gången.
    Då vänder sig damen som sitter framför mig och säger “kan du sänka rösten”. Såhär typ tio år senare har jag inte kommit på nåt vettigt att säga tillbaka.

  5. Anna 7 maj, 2013at21:29

    Elin – du skulle bara svarat “NÄ”. Å sett glad ut. Bara för att, liksom.

    Folk är inte riktigt som de ska, alltid. Tur att vi andra helt normala balanserar upp det :)

  6. Tomas 7 maj, 2013at21:31

    Haha shit vad skönt! Du är grymt bra på att peppa! Kör på bara! Det där var nog bara en komplimang som du fick av personen :)

  7. Helena 7 maj, 2013at21:38

    Klassisk tröttmössa. Skrik vidare Jessica!

  8. Mo 7 maj, 2013at21:54

    Hahaha, jag smäller av!
    Ropa lite högre nästa gång. ;)

  9. Fanny Roethlisberger 8 maj, 2013at06:41

    haha. Herregud alltså…
    Ungefär som en gång på gymmet, när jag körde bensparkar och i vilorna mellan set:en ställde mig upp och lämnade plats (vanlig hederlig gymhyffs – så någon kan köra emellan när jag ändå vilar?!) och det kom en äldre dam. Hon satte sig, körde, satt kvar. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, för hon bara satt kvar. I ungefär hundra år. Så till slut sa jag bara “kan jag köra emellan, så varvas vi av?” och log artigt. Hon såg upp på mig, och svarar “nej, jag kör själv här”.

    Man ba okej. DÅ GÅR JAG DÅ. Människor alltså..

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *