Saker som gör mig förbannad

Det är inte så himla ofta jag blir ledsen och arg. Men idag så har saker och ting gjort mig upprörd. Ordentligt.

Nummer 1. 

Katrins idiotiska inlägg om SATS reklam, där en tjej som heter Josephine frontar med stark levnadsglad utstrålning. Katrins inlägg är högst osmakligt, långt ifrån medmänskligt och faktiskt riktigt vidrigt. Som småbarnsmamma borde hon ta ett steg bort ifrån alla LCHF-dieter och se den stora bilden i ett större sammanhang. Katrin Zytomierska borde skämmas. Ordentligt.

Nummer 2. 

På min löprunda idag blev jag jagad av två hundar och hundägaren fullkomligt nonchalerade mig. Jag sprang precis när det började skymma lite lätt vid 16-snåret. Från ingenstans har jag 2 hundar som jagar och nafsar mig runt benen. Långt borta ser jag en kvinna. Jag stannar och ber henne kalla in hundarna. Hon gör inget. Jag står stilla och väntar. Hon slår av på takten. Jag ber henne igen kalla in hundarna. Ingen reaktion.

När hon väl är 3 meter i från mig säger hon, är du hundrädd? Jag utbrister – “Absolut inte. Jag har två hundar och skulle aldrig i hela mitt liv låta dem göra så här än mindre som hundägare vara så nonchalant.” Hon fnyser. Jag ber henne kalla in hundarna så jag kan springa vidare. Hon gör inget. Jag gör ett försök i att springa, men har hundarna i knävecken. Jag stannar och tittar på henne. “Kom igen nu det är sådana som du som skapar problem för oss andra hundägare. Kan du vara snäll att och kalla in dina hundar och ta kontroll över dem. Annars kanske du inte ska ha dem lösa.”

Tar ett steg till – hundarna nafsar. Hon kallar på hundarna. De kommer inte. De förföljer mig 100 meter bort.

Jag älskar mina hundar. Jag älskar i princip alla hundar. Världens underbaraste skapelse med så extremt varmt hjärta. Jag har två egna hundar – superhjältar.

Sådana här situationer får inte inträffa. Det får inte ske. Av så många anledningar.

 

  1. Jessica, jag blev så förbannad att jag twittrade direkt till Katrin. Vad är det för nivå hon befinner sig på? Vem har satt hennes ramar? Det är på nytt ett uttalande så fullt av okunskap att man blir både rädd och arg. Vi ska väl lyfta varann, inte trycka ner och förminska.
    En sämre förebild än Katrin finns inte i min bok just nu. Det här var droppen.

  2. Läste precis inlägget av Katrin och blev så ledsen. Jag säger som andra före mig – det finns en speciell plats i h-vetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor.
    Kort sagt riktigt sorglig läsning…

  3. Du är bäst Jessica!
    Katrin är en IDIOT! Det finns inte ens ord!
    Hundgrejen är också helt galen ju, har nästan blivit hundrädd fast jag egentligen älskar hundar för att jag blivit jagad flera gånger när jag varit ute och sprungit.
    Stor kram och hoppas att det känns bättre i morgon!

  4. Det hon glömt är ju att insidan ALLTID lyser igenom, en vacker människa på utsidan kan ändå bli ful om deras inre är fult…

    Tack för att du tillsätter lite balans i den skeva synen på välmående & lycka! Tänk va skönt om man kunde slippa höra att man måste vara trådsmal för att få acceptens & faktiskt bli bedömd utifrån sina handlingar & värderingar lite mer!

    … och stackars hundar då, de kan inte må bra av att inte ha en tydlig ledare, de är ju flockdjur & vill ju veta vem som har befäl för tusan gubbar. = )

  5. Det är så himla synd om Katrin. Hon måste ju må så otroligt dåligt och hela hennes självkänsla hänger på vad som står på vågen. Att vara gapig och provocera blir som bedövning för henne och ett sätt att projicera sitt eget lidande på någon annan. Hon är inget annat än en mobbare och då trycker man till andra för att må bättre själv.

    Trist med den där hundägaren. Jag har en pappa som är paniskt rädd för hundar, stora som små. Och det händer väldigt ofta faktiskt att hundägaren säger att hans/hennes hund inte är farlig. Värst är när de säger “visa inte att du är rädd”. Som om det var pappas ansvar och inte deras.

  6. 1. Jag orkar inte lägga mer ord och energi på Katrin. Kokade här hemma i soffan igår kväll och ville för första gången på väldigt länge ge någon en rak höger.
    2. Hundarna. Jag var med om EXAKT samma sak ute på Gärdet för ett tag sedan. Jag hade musik i öronen och hörde inte hundarna, och plötsligt har jag två (jättesöta golden retrievers, men ändå) som nafsar i mina kläder. TUR att jag inte är hundrädd! Hundägarens förklaring? “Ja, men när du springer sådär så tror de ju att du vill leka”. Man blir ju mållös för mindre.

  7. Jag blev så j-la förbannad av att läsa ett så idiotiskt inlägg att jag tänkte att jag MÅSTE lämna en kommentar om jag inte ska explodera, men jag tror inte att hon skulle förstå ett enda dugg. Så jag skippar det.

    Istället kanaliserar jag min ilska till att försöka uttrycka hur jäkla tacksam jag känner mig för att det finns så många positiva och inspirerande svenska träningsbloggar att följa, där din definitivt är en av favoriterna. Både det du skriver och dina bilder genomsyras av den där nästan spralligt nöjdlyckliga känslan jag får efter att jag har tränat, den som jag inte visste att man kunde få när jag började träna regelbundet för ett år sedan. Jag trodde att folk tränade för att få resultat. Jag har fått resultat, jag har haft det gladaste året sedan länge tack vare bodyjam, underground, kettlebells och en massa annat. Jag har fått fysiska resultat också, men enbart de skulle aldrig ha fått mig till att längta till kvällens pass eller att nyfiket prova nya saker. Jag blir så glad av att läsa din blogg, för det känns som att du skulle förstå vad jag menar med detta.

    Tack för visa ord, inspirerande texter, dagens boost-collage och att du delar med dig av en sådan positiv livssyn och glädje. Tack som f-n helt enkelt. Ursäkta språket, men det är så jag känner.

  8. Ja FY för båda delarna. Verkar som LCHF dieten har satt sig i skallen på den bruden och hundmänniska kan hon då inte vara än mindre medmänniska!!

  9. Jag blir helt svimfärdig av Katrins inlägg. Att sådana ord ens kan få utrymme är bara så skrämmande. Nu har Sats svarat tillbaks vilket är bra, men jag skulle vilja se att de drog det längre, att de faktiskt stämmer Katrin för kränkning. Hon kan inte raljera så här som hon gör utan konsekvenser. Rent juridiskt då är det väl denna tjej på bilden som ska stämma henne. Katrin har satt sin sista potatis.

  10. Hon har ju uppenbarliga brister som hundägare och kan hon inte kontrollera sina hundar så ska de vara i koppel. Nästa gång, polisanmäl. Du är hundvan, men nästa gång kan det vara tvärtom eller barn.
    Min pappa har nyligen polisanmält en granne, vars hund kastade sig ut från deras tomt där han var lös i deras öppna garage, och skulle gå till attack mot mina föräldrars tre hundar. Mina föräldrar nöjde sig först med att säga ifrån, då mamma fick tag på hunden i tid, men när ägaren sa “det är sånt som händer” så blev det en anmälan. Skulle den där stora rottweilern fått tag på någon av våra labradorer eller basset hade det blivit ytterst trist…

  11. Hundgrejen – USCH! Jag tycker själv ganska illa om hundar alltså. Mest av allt tycker jag illa om respektlösa medmänniskor!! Vad är det för jäkla stil? Imponerad av att du lyckades behålla lugnet – jag hade nog själv inte dragit mig för att måtta en ordentligt spark i det läget. Allvarligt talat hade jag fått panik om jag hade haft två hundar springandes efter mig sådär…!

    Tja, vad sa man säga om Katrin? Hon har ju visat förut att hon inte verkar ha varken hjärta eller pannben, så jag kan inte säga att jag berördes särskilt av detta. Pinsamt försök att dra uppmärksamhet till sin verksamhet..

  12. Jag är själv hundrädd, och klarar bara av hundar jag känner och vet är trygga utan att bli rädd. Alltså spelar det ingen roll om hunden “inte är farlig”. Det hindrar mig från att springa vart jag vill under tider det finns mycket hundar ute. Min personliga åsikt är att hundar ska vara kopplade på allmän plats. Jag vet att det är tråkigt för hundarna (och för ägarna), men det finns rastgårdar där de kan släppas. Jag vill inte känna mig rädd när jag är ute på stan.

  13. Jag blev så ledsen när jag läste hennes inlägg. Bara så elakt, onödigt och med helt fel perspektiv. Bra svar av SATS sedan!

  14. Tack för ett klockrent inlägg. Tänk på oss som verkligen är rädda för hundar. Jag hade blivit totalt skräckslagen om jag råkat ut för det du gjorde. Ser jag en hund komma i koppel tar jag en annan väg till och med. Att då få lösa hundar som nafsar runt benen på mig hade gjort att jag förmodligen svimmat. Sånt får inte hända. Katrins inlägg är inte ens värt att kommentera. En sån människosyn.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.