Våra ideal är snedvridna. Upp och ner. De äter sig in i vårt undermedvetna vare sig vi vill eller inte. Hur många dörrar vi än stänger för att hålla dem ute. Hur stadigt vi än står. Jag blir många gånger ledsen, frustrerade och uppgiven över att så många inte kan vara lyckliga. Lyckliga i den kropp som de bor i. Den kropp som bär dem genom livet.
Jag trillade över en snart ett år gammal kampanj mot matstörningar – som jag helt missat. Mot snedvridna ideal. “Photoshoppade” modeller visar hur modellerna i verkligheten skulle se ut om de var i samma proportioner som skisserna.
Inte konstigt att vi får det om bakfoten.
Jag önskar så att vi alla kunde stå stadigt. Rock hard.
