Kan vara det svåraste i hela världen – att älska sig själv när man som allra allra mest behöver det. Jag sprang min morgonrunda med tokigt tunga ben, enorm träningsvärk i baksida lår, en stukad vänsterfot och infektion i stygnen i munnen efter crashen i Schweiz. Naturen runt om mig sprakade i färger och solen strilade sobert genom träden. En vanlig runda hade jag varit arg. Besviken och uppgiven. Mörbultat min självkänsla samman ett tag för att sedan veta bättre och borsta av mig tankarna i den nedåtgående spiralen, och istället räta på ryggen. Men idag var det annorlunda. Jag vände ansiktet mot solen och andades in oktoberluften djupt ned i lungorna. Lyssnade efter. Kroppen säger till mig att den är stark – men ber mig vara smart. Jag var smart och sorterade mina tankar lite skonsammare mot mig själv.

Jag är inte ensam. Och jag vet att både du och jag ibland är bättre och ibland sämre på att tycka om oss själva. Vare sig det gäller träning, i ditt arbete eller livet. Ibland är det otroligt svårt att sortera tankarna och navigera rätt och jag vill att vi påminner oss själva lite extra idag att om vi inte tycker om oss själva, hur ska vi då någonsin vara mjuka på insidan på riktigt?

Allt börjar där. Och du, liksom jag är värda att tyckas om, inte minst av oss själva.

 

 

efterlopning


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center