Igår gjorde jag något jag aldrig gjort. I alla fall inte inför en s m o c k f u l l klass. Jag valde att inte köra min cykelklass själv – utan att stå på golvet för att instruera. Jag hade känningar i halsen kvällen innan och under dagen och vågade verkligen inte riskera att bli ordentligt sjuk eller, ännu värre, dra på mig något mer allvarligt som hjärtmuskel- eller hjärtsäcksinflammation.
Jag ville också göra ett statement och verkligen visa att jag står för det jag säger – träning handlar om att må bra på så många fler sätt än fysiskt. Att vara hälsosam innebär så mycket mer än att bara tänka träningstimmar. Att dessutom träna med en bakterie/virus som ger halsont ökar risken ordentligt för att infektionen ska sätta sig på hjärtat. Och tro mig, det är inte värt det.
Jag hade kunnat välja att inte alls dyka upp – men eftersom jag inte smittar , klassen var fullbokad och det fanns ingen som kunde vikariera – tänkte jag ge dem en annorlunda träningsupplevelse. För mig är det viktigt att de medlemmar som förväntat sig att köra verkligen får det och jag är definitivt inte på ledarcykeln för att träna själv, utan för mina deltagares skull. Dock tror jag att dte är betydligt mer motiverande när jag sitter på den än står sidan om. Hur som blev det en klass med mycket prat om vad som verkligen händer i kroppen när vi tränar de intervaller vi körde igår.
Med det sagt vill jag verkligen påtala vikten av att ta hänsyn till dig själv och din kropp. Framförallt lyssna på de signaler den sänder ut. Kroppen ljuger aldrig – det är huvudet som ofta spökar för oss när vi väljer att se bort från uppenbara signaler.
Idag känner jag mig frisk och tackar min vilodag för det igår samt “mitt utanför boxen instruerande” – som garanterat utvecklade mig lite som instruktör igår.
den klassen hade jag verkligen velat vara med på
Bra tanke och handling! :)
Wow, det här lät spännande! Bra att du tog chansen, det är lätt att välja den enklare vägen, men vimissar mkt varje gång så sker. Kroppen talar – eh ja, lever med det precis just nu. Huvvaligen! Sviterna av helgen bearbetas och gås igenom bit för bit. Man blir stark av prövningar!
Hahaha, coolt :D !
Häftigt! Och också stort att du faktiskt inte kör bara för att, något som är alldeles för lätt hänt som instruktör.
Jag har en gång, innan jag var instruktör, fått stå på podiet och visa rörelserna i pump, medan en annan instruerade själva passet… Håller tummarna för att sjukeriet håller sig borta!
Låter som en spännande och annorlunda klass. Ibland måste man tänka utanför boxen =)
En klass i särklass! Jag hade förmånen att vara med. Denna ödmjukhet och respekt man får av en av Sveriges framstående instruktörer är enor. Det vitnar om själviskt, mod och kunnande som många andra instruktörer aldrig kommer till. Att öppet våga att inte träna när man känner sig dålig ger respekt för oss runt dig Jessica. Att du är en ledare är inte nytt för mig men efter klassen har du växt ännu mer. Tack för bra klasser jag har haft och har framför mig tillsammans med dig!
Stefan