Cape Epic

Hur förstår man att en dröm och en av alla sakerna på ens Bucket list kommer bli av – redan om 1 månad?

På riktigt hur förstår man det? Nuläget är att det är ganska svårt att greppa. För varje dag som passerar så blir det mer verkligt. Vi ska alltså den 8:e marssätta oss på ett flyg ned till Sydafrika och sedan den 15 mars ställa oss på startlinjen för prologen av 2020 års Cape Epic.

Hur sjukt är inte det?!

Vi fick ett Wild Card i höstas. Jag och Sandra. Det landade i inkorgen när livet var lite ställt på sin spets. Min dröm var från start att ge hela Team She Rides en startplats, något jag började arbeta på som överraskning i våras. Men av olika anledningar så blev det inte så. Sedan hamnade jag på sjukhus och trodde inte jag skulle överleva och väl ute på andra sidan – så låg det där ändå. Ett wild card till mig och Sandra.

Jag minns när jag ringde Sandra och berättade och vi både var lite smått tagna på sängen och inte riktigt med på om vi (jag) skulle kunna komma tillbaka för att fixa 647 km och 15 500 höjdmeter i Sydafrika bara några månader bort i tiden. Jag minns också när vi pratade om det med laget och vi fick världens bästa pepp och hejarop. Vi har världens finaste team mates förening och sponsorer som hejar på oss.

Nu är det drygt 4 veckor till start och kroppen svarar på träning och blodvärdena tickar uppåt. Jag och Sandra gör allt vi kan för att få de bästa förutsättningarna där söderöver och största målet är att uppleva allt. Sandra är rutinerad etappåkare, jag orutinerad. Vi är jämna och lika på många sätt och vi har styrkor som kompletterar varandra. Det är verkligen snart mars. Riktigt snart och det är snart dags.

Så ja – om allt går som det ska så blir det en start i Cape Epic för Team She Rides. Hur galet är inte det? Vill ni veta hur vi förbereder oss? Ge mig en kommentar!