Ibland när jag läser träningsbloggar tycker jag att de är så förbannat präktiga. Det finns aldrig på världskartan att det existerar en dålig dag eller vacklande självförtroende.

Sanningen är att det finns inte en enda människa som ibland inte har en sämre dag. Sedan finns det olika faktorer som under de här dåliga dagarna får oss att välja soffan eller komma upp. Eller ge oss själva ett leende när vi kikar i spegeln.

Jag har dåliga dagar och jag avskyr dem.

Jag är däremot övertygad om att de får mig till att växa som människa när jag åker upp och kikar med ett helikopterseende på varför jag kanske är kritisk mot mig själv. Ibland är jag himla logisk och ibland helt orationell däruppe i min helikopter. Och det är OK. Det är OK att inte vara OK. Det är däremot mindre ok att få någon att känna sig liten.

Ibland får man också en käftsmäll som får oss att kipa efter andan. Sådant som får oss att haja till och fundera.

Igår var ett sådant ögonblick. 

Jag läste Camillas inlägg och tappade andan ett tag. Mitt hjärta hoppade över ett slag.

Ibland är det viktigt att verkligen inse att vi lever – här och nu!

Camilla, all min kärlek till dig för den fantastiska människa du är. 

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center