Det här med instruktörsrollen och att kunna ge 100% varje gång


Det här med att vara instruktör och kunna portionera ut sin energi rätt och samtidig leverera en outstanding upplevelese på varje klass du kör och dessutom kunna träna själv med kvalitet, är en extremt svår ekvation och balansgång som få lyckas få till. Oftast läcker det energi någonstans.

 

Jag anser att många av oss tar på sig och kör för många klasser. Och det är klart, är det din inkomstkälla så måste du kanske ha extremt många klasser i och med att ersättningsmodellen och branschen i sig inte är mogen för en realistisk lön. Det i sig, är ett tragiskt faktum där vi alla måste hjälpas åt att utmana våra arbetsgivare och kräva skäliga löner för de jobb vi åtar oss.

 

Jag är övertygad om att det är omöjligt att ge den där extremt härliga upplevelsen varje gång, oavsett din lägst nivå eller hur duktig du är, om du inte ser till att ha andrum mellan klasserna och kunna lägga tid på egenträning, utveckling och inspiration sidanom.

 

Att köra klasser, alltså instruera, ska aldrig vara din egenträning. Det är ditt jobb. Arbetsgivare och schemaläggare borde också tänka till och inte alltid bara låta guldkornen ta så många klasser som möjligt. I slutändan kommer det inte gynna varken instruktören, medlemmarna eller anläggningen.

 

Jag fick frågan hur jag tänker, hur jag gör och hur jag hinner återhämta mig mellan mina klasser.

 

Jag har valt att dra ner ordentligt på antal klasser de senaste åren i jämförelsevis med för flera år sedan då jag var extremt fokuserad på att köra så mycket som möjligt för att få bäst utveckling.

Istället vet jag idag att det inte fungerar. I alla fall inte för mig och faktiskt nog inte för så många. Du kommer för eller senare bränna dig själv i båda ändarna om du inte tänker en eller två gånger till.

Jag har valt att köra 3 fasta klasser och sedan leda Nike+ Run Club. I jämförelsevis med 12 klasser i veckan som jag hade i ett ogenomtänkt ögonblick för flera år sedan,

för att:

  1.  Kunna fokusera på att alltid leverera 100%
  2.  Hinna ladda batterierna för att ha energi att instuera och ge deltagarna allt och lite till på alla klasser jag kör. 
  3.  Få in vilodagar. 
  4.  Få in kvalitativ tid till träning. Egenträning. 
  5.  Frisätta tid att syihop och hitta inspiration till att skapa klasser. 
  6.  Ha ett liv sidanom träningen för att förstärka alla ovanstående punkter. 

 

Jag säger inte att min väg är den rätta, men det är så här jag tänker.

[insert]

[/insert]

 

  1. Klokt och bra skrivet! Jag försöker alltid tänka att min egen träning är just min egen träning – och likadant bör mina deltagare få känna – att de får sin timme, eller sin lektion i vad det nu kan vara – med full attention från instruktören. Jag har tyvärr sett alltför många instruktörer som är mer intresserade av sin egen prestation under ett pass än hur det går för deltagarna.
    Så, tack för ett bra inlägg!

  2. Jag håller med dig fullständigt. Jag har också varit där…då man VILLE så mycket och trodde att ha 7 pass i veckan var det enda sättet att liksom hålla igång…..Tog också beslutet att “bara” köra tre pass i veckan (naturligtvis vickar jag ibland, men det kan jag ju styra själv)….utöver det har jag som mål för mig själv att köra tre pass i veckan där JAG står i fokus…..kör också fokusperioder som tex. i somras handlade det om att köra ganska tuff styrka kombinerat med längdskidträning som typ rullskidor, löpning, skidgång (gammal tävlingsåkare)…..för att nu dra ner lite på det och få in mer yogapass än tidigare för jag känner att JAG behöver det……Om man tänker sig att man ska hålla på med instruerandet större delen av ens liv så måste man också se till att man håller själv. Vet många som kör halvskadade hela tiden….Vem tackar

    Håller också med föregående MAria om att många instruktörer verkar vara på anläggningen mycket för sin egen prestation samt att det ibland kan kännas som att det är någon slags populäritetstävling om vilken som har flest deltagare på passen (som om det är fokus)……Visst är det kul om många kommer….men jag ska finnas där lika mycket för deltagarna om det är 10 st eller om det är 100st som kommer(även om det kan bli lite svårare såklart;)…..

    Tack igen för en sund och trevlig träningsblogg som fokuserar på just träning till skillnad från många andra “träningsbloggar” som mest fokar på oron kring vilket proteinpulver man ska ta efter sin PW (inget fel med PW)……och hur många squats man måste göra för att få en fast rumpa=)……

  3. För några år sen fick jag en heltidstjänst på ett gym. Det skulle naturligtvis ingå adminuppgifter och liknande men efter ung 5 mån låg det 21 pass!!! i veckan på mitt schema. Dessutom var de utspridda på flera stadsdelar så jag hade transport mellan flera av passen.
    Behöver jag skriva att jag sa upp mig därifrån.. :-)

  4. På temat instruerande så vill jag passa på att tacka för dina sköna måndagsklasser på SATS! Har jag en dålig dag när jag kommer dit så har det i stort sett alltid vänt när jag går därifrån.
    Gillar de genomtänkta uppläggen som du instruerar på ett grymt sätt. Skulle nog vilja säga att få, vid sidan av dig, vågar (kan?) göra upplägg och instruera med utgångspunkt i mjölksyratröskeln på ett så tydligt sätt. Den träningen är nog så viktig. Jag har alltid haft svårt att hitta min tröskel och sedan balansera kvar i den känslan men med din hjälp känns det helt klart som att jag närmat mig!

    Slutligen tack för en sund blogg!
    /Erika

  5. Att jag älskar måndagspassen vet du redan. Jag förstår att det ligger mycket tanke bakom dessa, och att det med detta krävs tid utanför cyckelsalen. Och även om jag såklart önskar att man kunde ha “sin” Jessica flera dagar i veckan, så är jag ändå jäkligt glad över måndagar och torsdagar.

  6. Hej Jessica! Jag var för första gången på ditt Shape-pass nu ikväll på Sats spårvagnshallarna och jag vill bara säga att det känns och syns tydligt att du ger allt och lite till av dig själv och din energi till oss som är på passet. Så jag vill bara säga att jag tror att du har valt rätt strategi :) Tack för all energi du ger!

    Det var jag som sa att jag läste din blogg och jag har faktiskt en fråga till dig som jag kom på i efterhand att jag borde ha ställt, så jag passar på att göra det här. Jag har nämligen själv precis börjat blogga och jag tycker att det är så himla kul :) Tycker bara att det är svårt nu i början att nå ut till folk, alla träningsglada typer som jag vill ska läsa min blogg och (förhoppningsvis) inspireras! :P
    Vad är ditt enskilt bästa tips för att sprida information om din blogg och att du “finns”?

    Allt gott!
    Monika
    monikastraning.wordpress.com

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.