Det är aldrig ok att vara rädd. Rädd för att snöra på dig löparskorna efter skymningen eller ta dig hem en sen kväll med inget eller flera glas rose i systemet. Onykter eller nykter.

Det är inte i heller ok att svensk lagstiftning friar och ser mellan fingrarna på handlingar som skär sönder all trygghet och sätter ärr på själen genom hela livet.

Ett nej är ett nej. Alltid. Även ett sådant som inte hörs.

Och hur kan man någonsin bedöma ett övergrepp som “kortvarigt”, eller att längden på tightsen eller kjolen ska avgöra graden av våld. Att frågan – “Vad hade hon på sig då” – för huvudtaget är relevant är ofattbart och skamligt.

Jag är rädd för det samhälle vi lever i och trött på att inte våga ta mig ut en ljummen varm sommarnatt själv på en runda runt Kungsholmen.  Jag vill inte alltid i heller behöva be mina vänner skicka mig ett sms när de väl kommit hem, så jag vet att de är i säkerhet.

Jag skäms och har en klump i halsen över att vi idag i Sverige 2014 fortfarande inte tar ställning.

Jag kan inte, aldrig någonsin förstå.

[insert]

[/insert]

Bilden kommer ifrån Society6.


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center