Great minds think alike, eller?

Great minds think alike. Eller är det uppenbarligen påtagligt att något är galet. Med våra ideal. Jag kan komma till att låta som en bitter feminist i detta inlägget och tro mig, det är det sista jag skulle vilja kalla mig själv. Men igår när jag åkte hem från jobb blev jag lycklig av LEVIS Curve ID reklam som var tapetserad nere vid plattformen. We believe it is about  shape not size – ganska snarlik World Class “We Create Shapes”. Vilket fick mig att börja fundera. Igen. På ideal. Normer. Olikheter och likheter. Sundhet och sjukdomar som Anorexia Nervosa . Självkänsla. Högt och lågt. Framförallt var jag står idag och var jag varit. Och kanske att modellerna borde tala samma språk som Levis “slogan”?

Idag när jag sedan skannade igenom mina favoritbloggar, såg jag att många hade tänkt samma sak.

Jag är sjukt förbannat less på att det “onormala” ska betraktas som det normala och att det normala ska placeras i skamvrån. Jag är också sjukt förbannad över att storlekar är rena gissningsleken från märke till märke och att personalen på G-Star verbalt uttrycker till mig som kund “Att man inte ska träna för då får man stora lår”. Jag är less på att många får dåligt samvete över att göra det mest behagliga som finns för kroppen efter ansträngning och också det viktigaste i alla former av återhämtning och för att förbättra sin prestation, vila.

Det är sorgligt att jag blir förbannad, för någonstans så blir jag påverkad – fast jag tycker att jag trygg och nöjd där jag är idag med mig själv.

  1. Instämmer SÅ – great minds think alike!

    Jag är också lite rädd att uppfattas som en bitter feministf***a, vilket jag verkligen inte ser mig själv som, men det är så lätt att luras att “vi i Sverige är så långt framme när det gäller jämställdhet – åh, så bra vi är, nu räcker det här” när vi i själva verket ligger SÅ långt efter, trots att vi (sorgligt nog) må vara i framkant internationellt.

  2. Bittra feminister behövs! Var det och var stolt, det är vi som gör förändringen och dem som tagit oss ett steg på vägen till idag. Bra inlägg och bra att det uppmärksammas på hur det verkligen är! Kram :)

  3. Hej vännen

    Visst har man problem med att hitta just jeans som passar på just låren, men jag skiter i det, älskar att träna ben och är stolt över mina fast de är muskligt stora med lite mjukt på…. :) Alla ser vi olika ut och det är ruskig tur det. Kram

  4. =)
    Med öppet sinne gick jag till MQ för två veckor sedan… tänkte att nu ska jag prova lite av varje och inte tänka att det inte passar mig i stilen. Stilen på modet nu kunde jag köpa men det var värre med passformen… alla byxor fastnade på vaderna och överdelar fastnade på underarmarna… skjortor i strl 44 gick inte.. och då har jag ju knappt byst i strl. 34! Jag köpte en väska.

  5. Bra sagt!!! Jag har en väninna som är helt kost- och träningsrabiat för tillfället, och så fort man unnar sig något ska hon påpeka det. En gång hade jag lust att skrika “Men vad faan menar du att jag är tjock eller?!”

    Förut vägde jag 15 kg mindre än jag gör nu. Jag fick inte lämna blod för jag vägde för lite, killen i cafét vid jobbet trodde jag var sjuk (och ja, det var jag också – min IBS-mage totalstrejkade) och mamma nästan grät när hon såg mig kämpa för att få i mig maten.

    Idealet för mig kanske vore minus fem kg mindre än nu. Men det ger jag blanka fasiken i. Former är snyggt, människan är vaken och det unika är ju faktiskt det som gör människan!

    Fram för ett mer normalt ideal.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.