Förra veckan gjorde jag en MR för att gå till botten med smärtan i hamstringsinfästning i sittbensknölen. Den smärtan som känns v a r j e löpsteg. Idag var det dags att träffa fabror doktorn och få mitt utlåtande.

Inte nog med att jag upplevde MR som smått traumatisk, både bra och dåligt, så visade den inget. Inget. I alla fall inte där jag har ont. Däremot en irritation i Gracilis – där jag inte alls känner något. Ingenting vid sittbensknölen. Det är både bra och dåligt.

Jag har töjstopp i hamstrings, undvika att sprinta och ska träna på men gradera min smärta på en skala från 1-10 och hålla mig på en 2:a. Mission impossible.

Det känns skönt att MR:n inte visade något men det känns också lite uppgivet. Jag längtar så extremt mycket efter att kunna springa smärtfritt.  Efter den där andra andningen.

Jag ger  inte upp, men jag känner mig lite uppgiven, i alla fall just bara i kväll. I morgon är en ny dag.

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center