Det här med att ha ont är inte riktigt min grej. Framförallt så känns det så himla onödigt eftersom det inte är självförvållat. Jag gråter krokodiltårar och tröstar mig med att det snart (hoppas jag), väldigt snart är bra.

Jag har fått byta bort alla mina klasser denna veckan. Jag har testat att springa men det kändes som om jag skulle gå sönder. Jag har vilat och vilat och kroppen läker – hoppas jag. Jag har haft tankar på att gå och “rehabba” mjukt – men det har inte känts ok.

Jag har lyssnat på kroppen – lytt den. Sovit som en stock. Smärtan har sköljt igenom lite då och då men jag känner mig äntligen på väg till att kunna träna. Victor  förbarmade sig idag och gav mig massage för att få igång blodcirkulation i de skadade vävnaderna.

I morgon hoppas jag på att vakna s t a r k a r e.

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center