Ganska ofta ganska operfekt. Jag alltså. Det komiska är att när jag skriver operfekt – rättas det direkt av autocorrect till “perfekt”. Vad fan liksom!

Jag är så himla långt ifrån perfekt – vad nu tusan perfekt är. På sätt och vis är jag jäkligt perfekt i mitt operfekta sätt. Jag tänkte bekänna – jag har varit olydig. Jag ska inte köra sena träningspass – jag ska prioritera återhämtning och sömn. Men just nuår det full rulle på jobbfronten och jag kippar efter andan mellan varven, så igår blev det ett “mitt i natten pass” – förlåt Mattias – han dödar mig nu. Jag körde de där intervallerna på trainern alldeles för sent. Usch vad sent. Jag och Öijer liksom(heja oss!).  Men jag gjorde dem! Jag önskar att jag hade tålamod med min egen utveckling – men gah vad jag önskar jag hade börjat cykla – när jag var tonåring, ibland.

Ok, det var bekännelse ett, jag tränade toksent. Så himla olydig alltså. Låter lite löjligt när jag skaver det sådär men, vet ni, återhämtningen är a och o. Utan den, inga steg framåt.

Andra bekännelsen. Jag är rutinerad. Ja, det tog mig år att v å g a säga det, att lyfta hjärtat lite högre mot himmeln. Men så är det, jag har instruerat l ä n g e nu. Tiden har gett mig erfarenhet. Jag här lärt mig av mina misstag och av vad jag gjort rätt. En regel är att alltid ha stenkoll. Alltid. En intervall är den tiden jag säger inte längre eller kortare. Men idag, ja, jag sket i det blå skåpet. Jag var säker på att jag hade 3 varv på en och samma “bana” – men det var 2. Jag hade gett mig själv en rak höger om jag var deltagare. Där och då.

Jag gjorde 10 armhävningar och lovade 50 burpees hemma som straff.

Solen har sina fläckar. Jag med. Och säkert du med. Men på något sätt är det det som gör att jag tycket att perfekt egentligen är det operfekta.

 

freedom2


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center