Man slutar visst aldrig förvånas

Jag snorar på i en ynklig liten hög hemma i min soffa. Gjorde ett tappert besök att försöka jobba idag. Det gick sådär.

Det slog mig när jag ligger här och ylar ut min frustration över att vicka bort mina klasser att det var ungefär en vecka sedan jag instruerade cykel och tappade hakan förbi knäna.

Mitt i en serie av extensiva intervaller, precis där det är som jobbigast. När 85% av intervallen är gjord och kroppen påminner dig om att du är där, över den nivå, när den inte kan jobba optimalt med syre. Den påminner dig genom varje andetag, hjärtslag och tramptag. Precis då när du behöver något som motiverar dig som bäst. Som får dig att fortsätta de sista 15% på samma intensitet fast allt inom dig säger nej.

Precis då…

… ser jag hur någon försöker ta sig in i cykelsalen. Notera att dörren är precis sidanom instruktörscykeln, mao är detta något som inte kan missas av någon i salen.

In kommer en av anläggningarnas Personlige tränare och högt “ber mig”:

“Kan du sänka volymen”

Samtliga deltagare bara gapade. Jag med.

 

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.