Så här vackert var det i lördagskväll vid Hellas när jag runt 20.30 gav mig ut på elljusspåret. Planen var att springa 3 varv. Naturen badade fågelkvitter och knoppar redo att brista. Över sjön låg ett förtrollande rosa ljus (se bilden ovan) som gjorde hela upplevelsen snudd på overklig.

J hade redan sprungit tidgare på dagen och gick efter mig i spåret med busarna.

Jag har alltid en olustkänsla, tyvärr, när jag springer själv på kvällen. Jag avskyr den och önskar att jag kunde vara utan den.

Efter bara dryga 2 km mötte jag en man på spåret. Efter att jag passerat honom och sprungit några steg, kände jag en våg av obehag och vände mig om. Mannen hade stannat och vänt sig om efter mig. Han stod med kikare och studerade mig springa bortåt.

Resterande del av det 1 1/2 varv jag sprang utöver de 2 km, innan jag kom ifatt J,  var jag livrädd. Blicken fladdrade. Jag vände mig konstant om och sprang förmodligen tokigt snabbt.

J borde ha mött honom eftersom han gick efter mig, men så var inte fallet. Det innebär att jag förmodligen hade ordentligt med tur.

Jag avskyr det faktum att jag inte kan känna mig trygg. Att jag ska vara livrädd när jag väljer att springa själv. Att jag tillsammans med en massa andra tjejer dessutom ibland väljer att avstå från att ta oss ut pga av detta. Att en runda som var så magisk blev hemsk. Att min planerade runda inte blev så lång som jag tänkt, för jag avbröt pga att jag kände mig otrygg.

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center