Otrygg

Så här vackert var det i lördagskväll vid Hellas när jag runt 20.30 gav mig ut på elljusspåret. Planen var att springa 3 varv. Naturen badade fågelkvitter och knoppar redo att brista. Över sjön låg ett förtrollande rosa ljus (se bilden ovan) som gjorde hela upplevelsen snudd på overklig.

J hade redan sprungit tidgare på dagen och gick efter mig i spåret med busarna.

Jag har alltid en olustkänsla, tyvärr, när jag springer själv på kvällen. Jag avskyr den och önskar att jag kunde vara utan den.

Efter bara dryga 2 km mötte jag en man på spåret. Efter att jag passerat honom och sprungit några steg, kände jag en våg av obehag och vände mig om. Mannen hade stannat och vänt sig om efter mig. Han stod med kikare och studerade mig springa bortåt.

Resterande del av det 1 1/2 varv jag sprang utöver de 2 km, innan jag kom ifatt J,  var jag livrädd. Blicken fladdrade. Jag vände mig konstant om och sprang förmodligen tokigt snabbt.

J borde ha mött honom eftersom han gick efter mig, men så var inte fallet. Det innebär att jag förmodligen hade ordentligt med tur.

Jag avskyr det faktum att jag inte kan känna mig trygg. Att jag ska vara livrädd när jag väljer att springa själv. Att jag tillsammans med en massa andra tjejer dessutom ibland väljer att avstå från att ta oss ut pga av detta. Att en runda som var så magisk blev hemsk. Att min planerade runda inte blev så lång som jag tänkt, för jag avbröt pga att jag kände mig otrygg.

 

  1. Åh jag hatar, hatar, hatar känslan. Tack för att du är så snabb och stark! Hund plus nyckel i handen (som kan göra skada) är min bästa om jag springer utan sällskap. Utan hund känner jag mig alltid just otrygg, faktiskt också på förmiddagen. Trots att nämnda svarta är så snäll. Inbillar mig att i skarpt läge är det annorlunda. och så arg man blir av de här känslorna och farorna som begränsar.

    Bra sprunget!

    Tack för att du

  2. Åh fiina! Du ska, ingen tjej ska utsätta sig för den risken! Jag vet och delar din förtvivlan att vi ska behöva känna den oron men nu lever vi inden värld att det är ett måste!

    Själv vågar jag inte springa i skogen själv på dagtid :(
    Vi tjejer får hålla sällskap när vi ska ut… Ta hand pm
    Dig fina. Kram

  3. Ring polisen och berätta! Även om inget hände, kände du obehag och han kanske stryker runt där ofta och är obehaglig även för andra!

  4. Fybubblan va läskigt! Tur att du är en bra löpare vännen och skönt att du hade J med dig efter vägen. Det är inte rätt att det ska behöva vara så här. Det är tråkigt för både oss tjejer men även många killar att vi hela tiden ska vara misstänksamma. Jag vänder mig i stort sätt alltid om efter jag mött en kille i spåret. Tycker att det är fantastiskt skönt att få sällskap under mina rundor.

  5. Fy vad obehagligt!!! Förr när jag sprang i ett motionsspår så var det en man som följde mig, han sprang rakt över spåren så jag mötte honom flera ggr per varv, han fotade mig och var allmänt läskig. Jag sprang med en sten i handen och vågade inte springa samma tid eller samma varv mm, försökte bli svår att förfölja men det är ju helt galet!! Jag är ledsen för dig, och förbannad! Fy sjutton att behöva vara rädd. KRAM!

  6. Fy. Jag får rysningar när jag läser det här. Vad är det för fel på män (i det här fallet) som inte kan respektera andra? Jag springer ofta i skogen själv, men jag känner mig stundtals orolig och otrygg. Det är inte rättvist att det ska behöva vara såhär!
    Bra ämne, angeläget.

  7. Alltså om DETTA tycker jag INTE. Blir så frustrerad,
    vi lever ju i ett fritt land o skall kunna röra oss fritt, men……..
    Vi skall vara rädda om varandra!
    Var ALDRIG ensamma ute o motionera!
    BRA inlägg, om detta kan man inte prata för mycket om,
    håller med att påpekande till våra polisiera myndigheter skall
    göras!

  8. Jag blir både förbannad och skraj när jag läser det. Bra att du skrev det i alla fall. Det får mig att tänka till hur, när och var jag springer. Ska verkligen se till att undvika springa själv i ödsligare miljöer…

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.