Ramundberget och vi

Det har blivit lite en tradition att vi anländer mitt i natten till diverse fjälldestinationer. Efter alla andra smög vi in i en halvnedsläckt sovande timmerstuga. Halva gänget låg och samlade på sig timmar av skönhetssömn. Jag har de senaste veckorna haft någon form av insomnia. Att komma till krispig fjälluft,  -20 grader, manchester och kärlek till själen gjorde inte att pirret i benen avtog och att sömnen infann sig. För få sömntimmar men glad och lycklig har jag spenderat dagen med att slipa teknik, tvinga mig på kant. Mera sådant i morgon och tack Sofy för grymma tips som ska sättas i ryggraden.

Nyfunnen kärlek, inte så den är större än till mina skidor hemma, men K2 Bolt rockar manchestern. Kul skida.