Seriöst!?!

Jag försöker desperat att få in rehabträning i mitt schema och lösningen just nu är att jag går och tränar på lunchen. Närmast jobb är Friskis & SATS och idag fick det bli SATS. Bästa Cizzi stod i repan och gav mig en varm kram. Hon har landat i storstan och klär riktigt bra i de gula och svarta kläderna (hurra för dig C).

SATS är lite trevligare nu när de har lämnat de gråsjaskiga röda, blå och oranga färgerna och ersatt det med grått och vitt. Gymmet på Medborgarplatsen är skitstort och håller på att fräschas till med en renovering. Jag gillar lokalen och skulle lätt vilja roffa åt mig den och göra ett drömgym där på plats. Jag saknade ett flertal grejer dock, som en multifunktionell maskin där man kan ställa in trissan i höjd etc.

Det fanns en maskin som jag kunde köra utåtrotationer i… den ockuperades av en kille som körde någon form av “hej kom och hjälp mig”-övningar. Jag frågade lite förssiktigt hur länge han skulle köra och om jag kunde köra emellan…

snubbens svar : “Jag har ganska mycket kvar”

jag: “Jaha, vad innebär det?”

han: “jag kör en massa serier” 

jag: ok… (o vad fan innebär det)

han: “alltså jag behöver den i 30 min till”

jag: “samma maskin?”

han: “ja”

jag: “kan jag köra emellan?”

han: “nej”

Alltså kom igen, man kan väl samsas? Så lite tjurigt fick jag stå där med ett gummiband som inte ger mig någon extensivfas.

 

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.