Krispig

Varje höst. Precis när luften blir krispigare och andas omstart.  När liksom hela världen vibrerar brukar jag få flashbacks till varje terminsstart i Umeå. Jag får “hemlängtan” och jag får också en lite mer rastlös och drivande känsla inombords. Det slår aldrig fel. Det händer varje år och nu är det dags, den är här igen. Tillsammans med den känslan har jag med vägledning av världens bästa (och förmodligen starkaste) Mo tagit ett ganska omtumlande beslut.

Jag kommer berätta om det, i veckan. I swear and promise.

 

Total
0
Shares
Comments 3
Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Prev
Att göra slut

Att göra slut

Jag jublar över Jills inlägg/rapport om Celsius med lite studier och analyser

Next
Seriöst!?!

Seriöst!?!

Jag försöker desperat att få in rehabträning i mitt schema och lösningen just nu

You May Also Like