Medan mina grymma kollega gav Göteborg en enastående workshop, spenderade jag gårdagen som ivrig supporter till alla mina vänner som sprang Stockholm halvmara. Det visade sig också att många av mina imponerande och underbara deltagare också sprang. Som en stolt mamma sprang jag “endast” mellan startfållan och målgången medan de andra avverkade de dryga 2 milen.
Fasligt frustrerade att jag inte startade själv (Sara jag skulle lyssnat på dig). Nästa år kommer jag springa som aldrig förr.
Filmer kommer senare idag.
1 comment