Tjock?

Hon postade ett    e n o r m t    s t a r k t    i n l ä g g   och jag blev stolt och glad över att hon är min vän. Men jag blir också ledsen när jag läser hennes modiga ord, som jag har blivit så många gånger förut utav att vårt samhälle med våra tankar om vad som är ideal och hur man ska vara för att passa in – väcker så otroligt många fördomar och förutfattade meningar.

Jag har funderat igår kväll och sovit på det under natten. Och tycker att ytterligheten i Saras inlägg till det här på många sätt är den gemensamma faktorn till att vi idag är så enormt fördumsfulla. Att vi grundar våra värderingar på okunskap och dessutom därtill bidrar till dålig självkänsla och komplex.

Jag lovar att det inte finns en enda människa som inte har komplex över något. Det säger mer om hur vi väljer att leva än vad som är ett hälsosamt sätt att leva. Oavsett om du i en annans människas ögon är fullständig och har otroliga kvalitéer, kan du hitta saker du vill förändra eller bli av med helt. Du är född till att aldrig bli nöjd – frågan är, är det så du vill leva? Vi vill leva? Är det hälsosamt? Och vad är hälsa? Är det att vara inom ramarna för en sådan galen beräkning som BMI? Är det att passa in i HMs 38 varje säsong – fast storleken tenderar att bli mindre och inte du större för varje år som går? (not: nyligen när jag frågade personalen i en HM butik vad en 38:a är i S-L, fick jag svaret S)

Varje gång jag tittar mig i spegeln – tittar jag lite ovanför för att påminna mig själv om var jag står och vem jag är – ironin i skylten jag har ovanför spegeln (se bild nedan) får mig att “mindre bra dagar”, vakna upp.  För hur gärna jag inte vill ha komplex. Hur gärna jag inte vill tappa fotfästet, så gör jag det vissa dagar. Ibland ordentligt.

För ja, jag har komplex. Men inga som direkt tar livet av mig. Men visst har jag. Jag avskyr tex mina ben. Vissa dagar då jag tänker på vad de gör för mig, älskar jag dem. Men ganska ofta är de inte alls mina bästa kompisar.

Varför?

Jo för någonstans, i mitt trygga jag, har någon och någon inarbetad värdering satt sig fast och gör sig då och då påmind.

  1. Hej Jessica! Inte för att på minsta vis förta ett jättebra inlägg (tack), men det är inte 38 som blivit mindre, utan S-L-systemet som ändrats enligt EU-standard. Förr var S 34-36, M 38-40. Nu är S 36-38, M 40-42. Detta på grund av att vi blir allt tyngre.

  2. Blev också berörd av Träningsglädjes inlägg. Har tänkt rätt mycket på det…. Och ofta på gym så är det antingen supersmala eller tjocka människor – vart är alla “normala”?

  3. Tack Fredrika för att du rätade ut det :) – dock upplever jag att de minskar in storlekarna alltså – jag har sett ut som jag gör jätte länge men upplever att 38:an är mindre än vad den varit förut.
    Kram
    J

  4. Åh! Blir så glad av såna här inlägg… det ÄR ett så hemskt vridet samhälle vi lever i. Heja hälsosamma kroppar och knoppar! (det sitter ju i huvudet)

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen hit!

Jessica har varit i bloggosfären sedan begynnelsen och är idag en av de stora rösterna inom hälsobranschen och cykelindustrin i Norden.