… eller vad man nu ska säga.
Eller så är det något OFANTLIGT bra som är på gång. I alla fall så är det någon liten otursdjävul som jagar mig… och någon gång så måste jing & jang balansera upp helvetet.
På väg upp från Österlen… kraschade Sylvester… dvs bilden. 1,5 mil söder om Södertälje, mitt på E4:an sa det PAAAAAAAAAAAAAAAANG, ngt odefinierat föremål flööög ut ifrån motorn, Sylvester bubblade och smattrade i svart rök… och vi strandade vid vägkanten.
Fick lugnt och fint sätta oss sidanom äckligt tungt trafikerade E4:an och vänta in bärgningsbilen.
Sååå.. nu är jag iaf tillbaka i STHLM och LÄÄÄNGTAR efter att köra mina klasser. Hoppas att vi ses på måndag redan!
Tog med mig lite reflektioner från Österlen & bilfärden idag och annat smått och gott:
På Österlen hälsar man på varann… överallt, även i löparspåret i de jobbigaste backarna
Getingar är ett jävla onödigt fanskap
Jag har VÄRLDENS mest underbaraste vänner, TACK alla ni som finns i mitt liv!
Lance Armstrongs come back är absolut inget annat än sjukt imponerande, hatten av, nigningar och beundran. LIVSTRONG!
U2 ♥ Jessica = nästa helg!
Österlenbor tycker jag pratar stockholmska… ha ha ha…
TELIA är sopor på kundservice.
(notis, jag köpte min iPhone på klockslaget när de släppte undret förra sommaren & jag har inte fåt ngt extra VIP SPECIAL TREATMENT erbjudande, fast jag är så VIP man kan bli. Efter 5 samtal idag har jag blivit lovad erbjudandet men inte fått det…)
