Tog min kinkiga fot och begav mig till Hellasgården för att avverka några mjuka och sköna km i spåret, mest för att rasta lungorna och se om foten vill samarbeta. Har varit ute vid hellasgården förut och njutit av naturen… men aldrig knatat runt i spåret. Sååå vad jag inte visste var att det är ordentligt kuperat och att första kilometern är i prinip uppför, vilket förklarade varför alla sprang på andra hållet.
Nåja… jag älskade banan (förutom starten), njöt av solen, den klara luften och doften av skog.
Nu ska jag ner till Nybro och avverka en landsvägsklass på en timme i blandad terräng.
