Åsa och Viktor har under helgen passat mina superhjältar. Istället för att sitta i en bil och sedan på ett hotell, har mina busar haft en underbar helg på “landet”.
Att ha hund är nog i många lägen som att ha barn. Barn som aldrig blir vuxna.
Vilket gör att halva hjärtat, och lite till, alltid värker när de inte är med.
Zorro har jag haft sedan han var 7 veckor, han fyller snart 12 år. Rambo adopterade jag 2005. Klart att dessa fantastiska varelser har blivit min familj.
Det har känts enormt tryggt att lämna dem hos Åsa och Viktor. Tack söta ni för all hjälp!
<3
Det är skönt att veta att man kan lämna bort sina älsklingar i trygga händer.