Det här med vinterlöpning är magiskt och döjobbigt. Igår velade jag fram och tillbaka om jag skulle springa på löpband inomhus, vilket skulle ge mig intervaller och kvalité som jag allra mest behövde eller om jag istället skulle köra underhållslöpning för själen utomhus.
Temperaturen låg runt -8°. Jag velade på.
Jag ville helst ut men behövde mest få intervaller i kroppen. Men själen ville ut. Det slutade med att jag sköt på det ordentligt tills klockan var ungefär halv åtta på kvällen. Jag valde att ge mig ut istället för att ställa mig på löparband. Lagom efter 2 km började det snöa stora flingor. Det var en magisk runda för själen, tung för benen och mer underhållande för hjärta och lungor än klockrent kvalitativ. Men ett smart val för balansen.
