Klockan 1900 igår insåg jag att jag fick acceptera faktum att det inte skulle bli svalare än 26 grader eller mindre luftfuktighet än typ 99,99999% vid starten 22.00.
Jag och Åsa bestämde att vi skulle mötas upp vid Zinken innan vi gick till Nikes Lounge för att få vårt startkit, pepp av Lisa Blomé och allmänt mingla. Marie anslöt till oss lite senare med sin alltid lika härliga uppenbarelse, sjukt i gasen och härligt peppad. Maries och min stora fascination efter loppet var en av provdockornas välutrustade skrev.

Vår gemensamma plan var att se det som träningspass med lugn rytm och att vi skulle kunna snacka hela rundan och njuta av folkfesten. Varken jag eller Åsa visste riktigt vad som väntade oss, då ingen sprungit Midnattsloppet förut. Det vi visste var att efter 5 km kommer vi till Sofia Kyrkan och där skulle vi mötas av en livsfarlig backe. Så vi flöt på i strömmen, snackade hela loppet. Backen som vi blivit varnade för var inte alls speciellt livshotande utan vi fortsatte snacka upp för den med. Hela bansträckningen var kantad av hundratusentals människor som hejade. Jag hade också bestämt mig för att inte få flashbacks från den tiden då jag tävlade och ville in i det längsta undvika att känna mig pressad. Med hjälp av Åsa gick det skitbra. Vi hade sjukt kul, umgicks (löjligt men sant), snackade oss igenom hela loppet och fick båda ståpäls när vi sprang genom tunneln vid Skanstull där Nike hade gjort värsta “Underground stuket”. Ända gången vi pressade på var när vi passerade 9km och in i mål. Höjde tempot ett lite snäpp och gick i mål hand i hand.

Jag är imponerad över att man lyckas arrangera ett sådant stort event så himla bra. Och jag fortsätter att fascineras av löpartrenden. Och jag gillar Nike för deras hälsosamma approach, att alla kan springa snabbt eller långsamt men alla kan och är välkomna. Det enda jag i nuläget kan se som förbättring är att vi skulle fått vatten på de första borden efter mål i ställe för bananer. Vattnet stod en bit längre bort.

Jag är helt klart sporrad att springa fler lopp, igen. Det tog 15 år. Jag hade en skön träningsrunda och sprang faktisk på högre tid än vad jag brukar snitta på när jag tränar. Vilket gör mig nöjd med mig själv att jag kan vara nöjd med det faktum att jag lyckades med min och Åsas målsättning att ta det lugnt.

Tack Åsa för en grym support genom Söder igår och tack Nike för en sjukhelsikes härlig kväll.

Team Nike.


Mingel i Nikes Longe.



Utan att vi visste hade vi, löjligt nog och självklart, designat “typ” likadana skor.

Bilder från loppet tagna av Joel Åhl. Tack Joel för lånet!

7 Comments

  • Träningsglädje

    åååh ni verkar haft kul!

  • jessica

    Jaaa… det var galet kul. Lote förvånad över att jag tyckte det var så roligt. Du var ju förstås saknad. Jag funderar på att riva loss Göteborgs Midnattslopp med. :)

  • Jaime

    Bra jobbat Jessica. Skönt att du kunde hålla ett lugnt tempo utan att hänga på någon tokig löpare. Jag hade nog inte kunna hålla igen.
    Skön stämning var det längs med banan, skulle vara skönt att få känna den från banan med.
    Men när jag letade efter dig vid mål blev jag helt skadad i huvudet. ALLA dessa gula tröjorna….. jag ser dom fortfarande;)
    Kör hårt i Göteborg!

  • soffan

    Haha, jag tycker att det fint att era dojjor matchade :) !

  • soffan

    VAR fint. Dyslexi: check ;) .

  • JoHo

    HÄRLIGT att läsa… åh, det lät verkligen som en superkväll/natt! :)

  • Monika

    Hmmmmm…..jag som funderar på Midnattsloppet i Gbg efter att jag har kommit hem från Sthlm vid 19-tiden…
    Kanske en skön tur genom Go:tet + snack skulle vara nåt? :)

    Härligt jobbat, ses snart!

    Kramar
    Mo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Välkommen hit!
JessicaClaren.com har varit en

Follow us