Jag och Åsa har lyckats gå om varann under flera veckor. Igår fick vi äntligen till en yogadejt. Vi hamnade på YogaYama och Evas YinYoga. Eva är allt som en vanlig svensk yogainstruktör inte är (förlåt för generaliseringen) och klassen var extremt befriande och härlig.

Jag slås ofta av hur atmosfären är på yogacenter runt om i Stockholm (förlåt igen) förbryllar mig och hur vi ibland bara liksom förädlar den där avskyvärda divigheten som tyvärr allt för ofta förekommer. Många yogis är tyvärr så tvärtemot vad yogan förespråkar. Det är ytterst sällan jag känner värme och öppna armar när jag kliver innan för dörrarna i en yogastudio. Snarare så känner jag mig jämt och ständigt lite malplacerad, ovälkommen och utanför. Och det har verkligen inte alls med mitt eget “skit” att göra utan är ren “hard fact”.

Ta tex igår, jag och Åsa kliver in innanför dörrarna på Yogayama. I receptionen står 2 personer från Yogayamas personal plus en tredje tjej och pratar något som var ytterst privat. När vi kommer in slutar de inte utan fortsätter. Dels så hör vi allt och dels så står de med ryggen vänd mot oss. Vi ställer oss i kö bakom dem, ingenting händer. Efter ett bra tag uppmärksammar de oss. Vi betalar – de snabbar på nonchalant för att sedan fortsätta med det de pratade om som jag verkligen inte ville höra eller ta del av.

När vi sitter i loungen blir vi studerade och folk tisslar o tasslar. Jag längtar till LA där människor högljutt skrattar och pratar innan yogaklassen.

Sedan drar klassen igång och Eva som har en underbar brytning på engelska trollar bort all dålig känsla. Hon är genuint närvarande, härlig och sympatisk. Jag småfnissar lite då och då och tackar hela världen att det finns yogis som henne.

urbanyogi


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center