Så här såg det ut i morse, när jag efter enbart 6 timmars sömn och med gårdagens sena löppass ännu i benen, tog mig ut på långprommenad runt Kungsholmen med Zorro och Pär.

Igår kväll, alldeles för sent, fick jag för mig att springa. Det vräkte ned snö och det kändes läskigt att ge sig utanför dörren, strax efter 21. Jag messade Sara för att fråga om det var SAFE. Med lite pepp, gav jag mig ut.

Jag har berört detta flera gånger förut, men jag tycker det är “f ö r  j ä v l i g t” att man som tjej ens ska behöva tänka så här. Jag känner mig ordentligt otrygg. Under hela rundan vände jag mig om frekvent, läste av människor jag möte eller sprang om (vilka enbart var män).

Det måste kännas vidrigt som man, att se rädslan hos löperskan han möter. Att hon är rädd för att han, just han ska vara ett hot.

Hade Zorro (Rambo är inte riktigt att tänka på) inte varit 12år – hade han fått springa med mig. Nu är det enbart långprommenader för honom, där han kan välja tempo själv.

I morse – när det var lika mörkt, mötte jag vid 0615 otroligt många kvinnliga löpare. Det är lika mörkt, lika ruggigt och blött, men känns säkrare. Varför är det mer säkert 06:00 på morgonen än 22:00 på kvällen?


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center