Jag avskyr och älskar intervaller. Framför allt när hjärtat ska få slå så hårt som möjligt. Tacksamt men fruktansvärt. Ju högre intensitet desto mer vill jag helst slippa, samtidigt som jag lika mycket vill köra igång så jag får det överstökat.

Läste igenkännande inne hos Åsa som också passande och kört i kaklet. Det är ingen direkt mysträning och de som påstår annat tror jag med har glömt hur de där sista sekunderna på varje intervall kan kännas som en evighet.

Känslan efteråt – när R2:an (återhämtningsdryck från Enervit) är blandad och du lärt dig uppskatta smaken, euforin och stumheten i benen som gör dem lätt svullna, sköljer över dig – är omätbar.

Jag älskar de passen, lika mycket som jag hatar dem.

Vilket är ditt hatade och samtidigt älskade pass?

[insert][/insert]