Min kropp sa bestämt ifrån idag.. som sagt. Kinkig rygg. Ömma ljumskar som mer eller mindre orsakade att jag vankat som en anka. Det som ofta hjälper är en härlig LUGN löptur. Så jag knöt på mig mina skor och joggade ut med mina ömmande ljumskar.

Precis när jag kom ner vid vattnet och skulle vika av höger kom en tjej springande. Det visade sig att hon och jag hade “typ” samma tempo vilket ledde till att vi typ sprang om varann hela Kungsholmen runt och successivt höjde hastigheten. Framme vid övergångsstället vid Kristineberg kom jag i fatt henne igen. Det hela var riktigt härligt komiskt och hennes kommentar var “nu blir det jobbigt igen”.

Jag har sällan sett så många springa runt Kungsholmen. Löpartrenden håller i sig. Ordentligt. Och ju mer solen kikar fram desto fler löpare kommer ut i spåren. Däremot är jag förundrad över hur man kan springa med full mundering inklusive mössa i 15 grader.  Måste vara så sjukt varmt.

Nere vi Norrmälarstrand hade en super gullig äldre herre (han såg ut till att vara det) rest ett tält med en skylt “kärlekssagor”. På tre stolar satt några söta åhörare. Hela scenariot gav mig ett ordentligt leende på läpparna.

Idag sprang jag mitt snabbaste 8 km på ett bra tag och jag skulle ju bara ta det lugnt. Pang på 4’12/km. Herre gud vad hände.


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center