Jag sitter och sörplar mitt morgonkaffe och gör mig redo för att åka till Göteborg och ha möte med Incycle gänget. Det var sjukt länge sedan vi var samlade allihop och det ska bli underbart att få ses. På lördag ska jag prata puls för hela faderullan. Hjärtslag och andetag synkroniserat med musik och klassupplägg.

Jag anser att en av mina största ansvar som instruktör är att just förmedla den kunskap jag besitter och lära mina deltagare  v a r f ö r  vi ska träna på en viss intenistet eller ge insikt om vad syftet och målet är med ett visst klassupplägg och vad träningseffekten blir.

Jag väljer alltid musik där jag ska kunna förmedla allt det ovan med verbala instruktioner, eftersom det är svårt att prata om kapillärer visuellt med kroppen. Jag vill också att musiken ska sätta en viss stämning och matcha intensiteten. Jag vill egentligen att musiken ska fylla en massa fler funktioner, mer om det någon annan gång.

Jag är också noga med att inte prata sönder klassen. Dock om jag har en ny grupp framför mig ger jag mer information för att sätta en nivå generellt på klassen. Oavsett är jag noga med att ge utrymme för mentalt fokus – vilket nog alltid har varit mitt signum.

Igår vickade jag på en längre klass och möttes av en deltagare efter klassen som sänkte mig fullständigt. Jag är oerhört tacksam  för feedback och konstruktiv kritik – allt som kan få mig att utvecklas – jag blir ledsen av icke konstruktiv feedback som inte framförs ödmjukt.

Det är sällan jag skriver om min upplevelse som instruktör, men jag känner att det är dags idag.

Upplägget igår var avancerat och behövde guidning framförallt eftersom klassen var 90 min. Jag pratade inte speciellt mycket eftersom headsetet slog ut volymen på musiken stundvis. Jag frågade dessutom några av mina deltagare efter att jag fått min käftsmäll, om de hade samma uppfattning. Om jag hade minimerat det jag sa ännu mer hade mina instruktioner enbart bestått av: Kör! Vila!

Jag tror att mannen ifråga bara ville trycka till mig för att jag var “ny” och säkert var van vid ett annat sätt att instruera från ledarcykeln. Och det sistnämnda respekterar jag. Därav att cyklingen är så enormt fantastiskt och kanske mest instruktörsberoende av alla klasser. Det var något i min skånska eller utlägg om hjärtats funktion som triggade honom och han gav mig mitt i en konversation med en annan deltagare en ordentligt käftsmäll med sin kommentar.

Han var otrevlig och aggressiv och undrade om jag alltid pratade så mycket. Mitt svar var att det beror på klassupplägg och deltagare – hur mycket information jag levererar. Den andra medlemmen sa, hon pratade ju inte alls mycket. Varpå han med sylvassa ögon och extremt hård ton – hon pratade 30 min för mycket – och gick!!!

I min värld får alla tycka vad de vill. Alla får hata och älska. En instruktör som en annan människa älskar kanske en annan hatar. Så är det. MEN att inte respektera sina medmänniskor och framför kritik konstruktivt och välplacerat gör mig ledsen.

Den kommentaren förstörde hela min kväll. Alla beröm från övriga medlemmar bleknade och jag spenderade timmar med att analysera klassen, vilket iofs är nyttigt och bra. Jag önskar att mannen ifråga nästa gång tänker sig för så han inte utsätter en annan instruktör för samma sak och faktiskt väljer att gå för instruktörer som inte pratar alls så han får ut det han vill ha under timmen.

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center