Jag har kommit på att jag gillar att springa när ingen annan gör det. Vem snör på sig löparskorna och sticker ut och springer runt Kungsholmen 21.00 Valborgsmässoafton. Ingen, faktiskt förutom jag. Jag mötte verkligen ingen löpare.
Jag fortsätter med att vara lite smått lycklig och snudd på religös över att springa i skymningen. Det är något otroligt förtrollande över att lyssna på storstaden blandat med naturens ljud som tränger igenom hörlurarna då och då.
Jag hade en plan på att springa långt… men förnuftet sa att jag kanske borde ge kroppen en mjukstart efter det att den har varit fullständigt urlakad i några dagar. Dessutom känns min baksida och sätesmuskel av ordentligt och jag måste börja bli ordentligare med stretcha och stretcha och stretcha, inte bara yoga alltså.
I mina lurar pumpade mjuka, lätta rytmiska beats. Nya sådana. Guldkorn som så småningom kommer vävas ihop till bla 7th Sense.
Hoppa in till 2’30 i “Heart is king”.
skönt att du är kry igen! kram!
Jag! Fast jag snörade på mig mina vid halv åtta på kvällen, och sprang ju inte runt Kungsholmen förstås. Men mötte inte heller en ända löpare. Heja oss!
Tack Suzan ;)
JoJohanna… vi borde ju faktiskt nästan sprungit ihop :)