Jag har nyfiket kastat mig in i cykelvärlden lite mer seriöst och är ivrigt påhejad av J. Vi delar intresset för 2-hjulingar och lera. Där han är vass får jag grym hjälp och där jag är vass ger jag honom stöd. Jag är övertygad om att cykelboomen kommer smälla nästan i samma dignitet som löpningen i åldersegment som har fast inkomst. Det märks redan nu att intresset växer. Det syns lite överallt – bla i tidningshyllan.  I och med detta och en liten kulmen i förälskelsen för mtb så har inköpet av cykeltidningar såklart ökat hemma hos oss.

Jag har förut morrat  över att cykelvärlden släpar efter då det gäller att öppna upp för att fler tjejer ska välkomnas. Att man inte aktivt jobbar för att bredda sporten över gränserna ( i det här fallet könen).

Jag fullkomligen tappade hakan och blev riktigt upprörd när jag i senaste numret av “Svenska Cycling Plus” (ja de blandar svenska och engelska) fastnade vid deras artikel “Par i cykling”. Jag hoppas att det är meningen att det ska vara ironiskt och även om det är så är det ännu värre på ett sätt. Hela skiten går ut på att vi kvinnor är odugliga cyklister och att du som man inte får ut något av att cykla med oss samt att vi har så dålig självkänsla att det enda vi bryr oss om är hur vi ser ut. “Navigera rätt mellan minorna” sätter en liten extra knorr på att ge oss tjejer ett slag över ansiktet.

“Och handen på hjärtat, om baken snyggas till innebär det ju att något redan bra bara blir ännu bättre, eller hur?

Bilden nedan är från artikeln – och ärligt talat, 2012 jag trodde vi hade kommit längre. Jag lär aldrig köpa tidningen igen och jag hoppas att inte någon annan gör det i heller, faktiskt. Artikeln har fått ordentlig kritik inne på tidningen Facebooksida och redaktionens bemötande är väl inte mkt att hurra för.

 

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center