För två månader sedan förlorade jag min själsfrände, han som var den vackra sidan av mig. Det var mycket på vägen dit som egentligen gjordes fel av Albano Djursjukhus Bagarmossen, som numera också är en del av AniCura, men jag valde i samförstånd med J att se framåt och gå vidare och se mellan fingrarna. För att vi, när vi fick Zorros urna, skulle få ett fint avslut.

Zorro var den finaste varelsen, med så mycket villkorslös kärlek och tro på världen, min stora kärlek, mitt livs kärlek, min bäste vän, min själsfrände, han som jag inte kunde tänka mig en dag utan. Han har gått vid min sida hela mitt vuxna liv. Vi växte ihop. Blev en och samma själ. Han såg mig utvecklas genom livet och hjälpte mig på resan. Varje dag litade han blint på mig. Älskade mig och stod vid min sida. Han tog en skadeskjuten fyrbent själ, Rambo, som växt upp utan tilltro på människan under sina vingar och lärde honom få förtroende för oss – han gav honom livet.

Sedan den dagen när vi slutade höra hans tassar i lägenheten, har jag och J velat hedra honom. Sätta honom med utsikt över hela världen. Ge honom en fin plats att vila på och flyga ifrån. Vi hade tänkt oss att vi skulle ta hans aska till toppen av Årefjällen, kanske Sylarna eller Österlen och där – släppa hans själ fri.

I samma stund som vi lämnade djursjukhuset den dagen de släckte hans liv, väcktes ett litet orosmoln inom mig, som sedan har växt sig bultandes större och större.

1 1/2 år innan den dagen som högg mig som en kniv i hjärtat, började jag regelbundet åka med min fyrfotade kärlek till samma djursjukhus som jag nämner ovan, och bad också gång på gång om utredning, eftersom jag anade att något inte var som det skulle.

Upprepade tillfälle bad jag dem om hjälp under samma tidsperiod, jag envisades, men ingen djupare undersökning gjordes och allt jag fick till svar var att det var att allt var som det skulle.

Den 6 maj visade det sig att de hade missat att han var full av cancer. Den 6 maj samma dag som världen vändes upp och ner –  lotsades vi in ett rum för avlivning och erbjöds näsdukar innan vi ens pratat med någon om hans tillstånd, utan att vi fått reda på att vi var tvungna att släcka hans liv. Utan att någon pratat med oss och gett oss besked.  Där och då, vek min själ sig dubbel i smärta och chock.

Med tårarna sprutandes innan vi lämnade hans kropp, frågade jag upprepade gånger veterinären, för att försäkra mig, att jag verkligen skulle få han aska i en urna – veterinären försäkrade mig om att jag absolut skulle få det och att jag kunde räkna med 2-3 veckor innan de kontaktade oss för upphämtning av urnan. Hon sa också att vi kunde lämna allt där och då, så skulle hon lösa allt det praktiska. Jag frågade igen om det verkligen gick till så här och om det verkligen skulle bli ordnat, igen försäkrade hon oss om att hon ordnade allt det som behövdes och att vi skulle få hämta Zorros kvarlevor efter kremeringen.

Min oro växte och vi började regelbundet efter 2 veckor passerat, ringa ut och fråga om när vi skulle kunna hämta upp askan. Svaren vi fick var att det kunde “ta längre tid”, “de hade så mycket att göra” osv.

Idag, 8 veckor senare, ringde vi igen. Idag – kom sanningen fram.

Min oro, bekräftades och alla sår revs upp igen. Zorro har kremerats med en massa andra djur och hans aska är utspridd i Enköping – en stad vi inte har någon anknytning till.

Jag saknar ord. Jag vet inte var min ilska, sorg och uppgivenhet inför djursjukhusets vårdslöshet ska ta vägen.

Veterinären kunde inte möta oss idag när vi åkte dit i ett försök att få hem Zorro – vi visste inte då att hans aska redan var utspridd. Bränd, kremerad med andra djur.

Jag har en hemsk bild i huvudet av hur hans kropp slängts med andra djur i krematoriet. Hur någon som inte kände honom fick sprida ut hans aska, blandad med massa andra djur var matte och husse inte ville ta avsked. Hur hans och mitt band inte fick flätas samman igen i ett värdigt avslut.

Det finns så mycket jag skulle kunna säga och inte säga. Det får inte gå till så här.

[insert]

 

[/insert]

 


jessica

a stunning soul. fabulous spirit. a body as a temple. everything united in the biggest heart. thank you for visiting. remember to stay true to yourself and embrace your inner warrior.

Author posts

Privacy Preference Center